Så mycket ligger och skvalpar, pockar på – gör det, gör det.
En märklig trötthet smyger sig på, brukar man tillhöra den energiska skaran infinner sig en liten oro. Sjuk?
NEJ! Inte alls. FRISK FRISK FRISK. I tröttheten döljer sig budskapet: Det finns tid att vila, att stanna upp, att göra ingenting och sedan vila efter det…
Vi kan sakna familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater, närhet. Och vi kan vila i att de finns där, att saknaden är allas, att längtan föder nya känslor. Att vi – i mötet med oss själva – ser något nytt, något annat…
Det regnar, det är gråmulet, ibland är det minusgrader och kallt, ibland är det nollgradigt och råkallt. Det är trist. Det är SÅ BRA. Äntligen är det tillräckligt med utrymme att verkligen vila, ingenting som kan distrahera. Vi hälsar det dåliga vädret med glädje. Vi behöver inte ens ta hurtiga promenader (tack och lov för liten hund som är både gammal och inte behöver långa promenader och avskyr regn) 😉.
Det går så bra att öppna fönster för frisk luft. Vi tänder ljus i det grå. Vi yogar – mycket.
Mest vilar vi.
